Queenjosefin

Jag kan egentligen bara sticka på lust. Inte på beställning. Så fort någon frågar "kan du sticka blablabla till mig?" känner jag direkt ett krav att göra det kombinerat med en stark olust och ovilja. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men det är väl någon kombo av att vara tillgänglig och tillmötesgående samtidigt som jag fattar att personen inte är "stickvärdig". Bara personer som inte vet hur lång tid det tar och hur mycket engagemang och arbete det ligger bakom ett stickat plagg ställer sådana frågor. Att sticka en kofta tar typ 40 timmar. Minst. I effektiv tid. Utöver det en massa prestationsångest. Att det ska bli tillräckligt bra. Plus att jag egentligen bara vill egosticka till mig själv och kanske, kanske till min son (men han vill inte ha något så det skulle bara var dumt att göra det :))

 

Suck.

 

Men så frågade pappa om jag kunde sticka en kofta till honom. NEJ! Tänkte jag först och sedan ravvade jag loss efter lämpliga mönster. Jag skickade säkert 40 varianter till honom att välja mellan och till slut fastnade han för Aileas.

 

Det är ju Corona-tider så jag bad pappa ta lite mått på sig själv utan att jag var uppi honom på ett alldeles för närgånget sätt. Enligt mönstertabellen så borde det räcka med medium 2. Konstig mönsterskala by the way. Small, medium 1, medium 2, large, xlarge. Varför 2 medium?

 

Hur som helst. Pappa ville ha typ xxlarge. Så stort som möjligt. Hrmpf jag vill inte sticka en säck. Jag vill sticka något som sitter snyggt. Du får en medium 2 deklarerade jag. (Jag hade glömt att min pappa, som väger under 70 till sina 183 cm, alltid har jättestora kläder. Typ xxxxxxlarge).

 

Koftan stickas uppifrån och ner. Det är ju superpraktiskt eftersom man kan prova allt eftersom. När jag stickat en bit fick jag känslan av att den skulle bli för liten. Men den känslan struntade jag i. Jag stickade vidare. Varv på varv. Till slut var hela kroppen klar. På med en ärm. Den känns för liten... Strunt i det. På med nästa ärm.

 

När ärm två var halvvägs klar struntade vi i Coronan och träffades för att prova plagget. Pappa hade en t-shirt i storlek jättestor och utanpå det en skjorta i storlek jättestor. Det blev således väldigt mycket tyg i armhålan och längs armen som skulle träs in i koftan. Det knövlade och korvade sig, kändes obekvämt och satt inte snyggt.

 

Kan du göra ärmhålen större? frågade pappa.

 

Det går ju inte... om man inte repar upp allt förstås och börjar om.

 

Där och då fick jag två insikter. 

1. Det är klart att jag inte kan göra om min pappa. Om man alltid gillat stora, rymliga plagg så kommer man inte att gilla ett plagg med närmare passform och det kommer inte att funka med personens övriga garderob. Pappa vill ha stort och om jag ska sticka till honom måste det bli stort.

 

2. Jag ska inte sticka till andra. Det blir bara en massa prestationsstickning och frustration som jag inte tycker om.

 

I den här frustrationskänslan repade jag upp hela koftan. Jag ravvade fram det största, bylsigaste mönster som jag kunde hitta och började om. Det var världens tråkigaste mönster. Endast slätstickning. Nerifrån och upp och montering av alla delar. 

 

Jag stickade som besatt och tänkte att nu vill jag bara bli klar med det här vansinnesprojektet så att jag får sticka något roligt istället.

 

Koftan blev stor och ful. 

 

Man har ju någon form av värdighet så jag tänkte att den här gräsliga skapelsen kan jag inte ge bort. Typ att pappa skulle säga "min dotter har stickat koftan" och personen han träffar "å, fy fan, stackars jäkel som måste gå runt med den, men det är klart att har dottern gjort den så måste han väl vara snäll och ha på sig den".

 

Jag repade upp allt.

 

Dags för omgång 2 av Aileas. Frustrationen malde i mIg. Att jag inte lär mig. Inte sticka på beställning. 

 

Någonstans i den här processen kom lugnet över mig. En maska i taget. Sticka på. Strunt i att det tar tid. 

 

Koftan är nu klar och väntar på pappa. Han är i fjällen och fiskar så de får ligga i en låda i väntan på att han kommer hem. Jag har redan lagt upp och stickat en annan kofta till mig själv (den är klar sånär på knappar) och lagt upp för en t-shirt. Båda till mig :)